Härom veckan fick jag ett uppdrag att reparera ett par bordljusstakar i tenn. Dom hade båda två nu gått sönder i lödningarna mot foten.
Den ena var redan lagad genom att man skruvat ihop den igen. Detta verkade vara ett smart sett att undvika lödning igen på den andra som trillat av. Båda två behövde nu sättas ihop och det fick bli med skruv. Eftersom jag kunde konstatera att det inte var rent eller väldigt hög halt av tenn ville jag absolut inte löda eller bearbeta materialet varmt om det gick att undvika.
Genom att knacka försiktigt på ljusstakarna kunde jag snabbt konstatera att detta inte va ”Svenskt Tenn” eller hög halt av tenn, dessutom saknades stämplar. Osäkerhet här på materialet alltså men en jämförelse med stämplade Svenska ljusstakar i tenn gav ett helt annat ljud.
Lämna ett svar